Tips till dig som ska föda upp moderslösa kattungar

För första (och förhoppningsvis sista) gången tvingades jag våren 2008 att själv föda upp en kull med abyungar på egen hand. Deras mamma hade ingen som helst intresse för dem efter sitt kejsarsnitt. Det var svårt att hitta bra information om hur jag skulle sköta de små, och det visade sig att det jag fann inte alltid stämde. Övergången till fast föda var t ex omständigare än jag trott, medan rumsrenheten var hundraprocentig redan vid drygt tre veckors ålder.

Här följer en sammanfattning av mina erfarenheter och några goda råd. Betänk dock att de bygger på enbart en enda moderslös kull.

• Be om hjälp!

Sätt din familj i arbete, ifall du lever ihop med någon. Men även om så inte är fallet får du inte vara för blyg eller stolt för att be om hjälp. Säkert känner du någon dagledig person som kan rycka in på några nattmatningar? Låt inte dina andra katter och din egen hälsa bli lidande.

Otvetydigt är det överlägset bästa alternativet alltid att hitta en kattamma till som kan ta sig an ungarna. Men det är lättare sagt än gjort och man vill gärna hoppas att den egna honan ändrar sig och börjar sköta sina små.

Fyra dygn gamla ungar på sin "mamma" som har en flaska av gummi med varmvatten i sin mage. Tyvärr dog den viltfärgade ungen.

• Värme

Kattungarna blir lugna och trygga av värme. Dessutom behöver de den under första tiden då de inte klarar av att hålla kroppstemperaturen själva. Petflaskor kan fyllas med varmt kranvatten och lindas in i en handduk. Värmeflaskor av gummi tål hög vattentemperatur bara de är väl inpackade så att kattungarna inte kan bränna sig. Byt vattnet vid varje matning så somnar ungarna lugnt när de är mätta.

Jag hade första veckan två petflaskor och en värmeflaska insydd i ett teddyfår. Andra veckan en flaska plus fåret. Tredje veckan bara fåret. Fjärde veckan fåret, fast bara vattenbyte ett par gånger per dygn. Under femte veckan avtog ungarnas intresse för sin "teddyfårmamma" så jag tömde ur vattnet.

• Matning med mjölkersättning

Första dagarnas matning blir lätt kaotisk. Situationen känns säkert också fel för ungarna innan de har kommit in i rutinerna. Och som människa är man ständigt rädd att göra fel. Kommer maten rätt? Lagom snabbt? Tillräckligt mycket?

Jag använde mig av doseringssprutor av plast och en silikonnapp. Först bara smala sprutor som rymmer en ml. Senare sprutor för 10 och 20 ml. Köp på apoteket och tigg dem av din veterinär eller från folk som jobbar på sjukhus, så att du har flera extrasprutor av olika modeller. Det är nödvändigt att sprutan glider lätt och jämnt så att flödet blir lagom. Olika märken är olika bra och alla blir sämre efter ett tag. Dessutom försvinner graderingarna av all diskning.

Varning! De lösa napparna som används till detta är inte kattungesäkra. Ifall ungen är stark och hungrig kan den suga i sig nappen med ödesdigert resultat. Knyt fast nappen på sprutan med t ex ett bomullssnöre ifall den inte sitter ordentligt. Eller - ännu hellre - vänj ungarna tidigt att äta från en säker nappflaska. Det följer med en bra flaska med Royal Canins mat, men mina ungar godtog den aldrig. Doseringssprutorna har fördelen att man får bra koll på hur mycket varje unge äter, men nackdelen att ungarna blir bortskämda av att inte behöver anstränga sig för att få i sig maten.

Ladda upp ett antal fyllda sprutor innan matningen och håll dem i lämplig ättemperatur t ex genom att sätta dem i en kopp med varmvatten. Lägg en handduk i ditt knä (det blir söligt!) och håll ungen så att den vilar tryggt. Somliga matar kattungar liggande på rygg, men för min del kändes det onaturligt. Så jag lät dem att ligga på magen i mitt knä. Med vänster hand stöttade jag kroppen, huvudet och framtassarna. Små kattungar kan har en enormt stark vilja och blir inte sällan bli så frustrerade över att maten är fel temperatur eller kommer för sakta, att de får riktigt vilda klösutbrott. Då kan man bli tvungen att linda in dem i handduken. Åtminstone tills sugandet har kommit igång i lugn takt.

Ta gärna en eller flera pauser i matningen då du passar på att låta ungen kissa och bajsa.

Jag följde Royal Canins rekommendationer på antal matningar per dygn. Utom den femte veckan, för mina ungar var ännu så dåliga på att äta fast föda då att jag tyckte att fyra gånger per dygn var för sällan. Frånsett den första röriga veckan och tiden i samband med övergången till fast föda gick ungarna bra upp i vikt. Noteras ska dock att mina abyungar i princip åt dubbelt så mycket vid varje mål mot vad som rekommenderades! En abessinier behöver mycket drivmedel!

• Matning med fast föda

Jag hade hört att flaskuppfödda kattungar skulle vara mer intresserade av fast föda än vanliga ungar. Redan från tre veckors ålder borde man kunna börja övergången, vilket absolut skulle underlätta livet både för mig och kattungarna.

Det fungerade det dock inte alls som tänkt. Visst tyckte ungarna att den kokta fisken eller köttfärsen luktade mums. Men det fattade inte hur man skulle få den i sig. De försökte suga i sig maten utan större framgång. När jag puttade in en bit i munnen på dem kom den lika snabbt ut igen. Ungarna blev mycket arga och frustrerade av hela processen. De klöste och sprattlade och ville många gånger inte heller ha mjölkersättningen, efter att ha fått försöka med t ex fisk. När kattungarna var fem veckor hade de dock fått hyfsat koll på ätandet. I samma veva blev det en ganska bryskt avslut på vällingdrickandet eftersom sista nappen gick sönder och inga andra nappar (eller välling på ett fat) godkändes av de viljestarka små liven.

Oskar är på bilden ovan tre veckor (och två dagar) gammal. I lådan bakom syns bildbevis på att de redan vid denna ålder kan kissa på lådan.

Nedan Oskars syster Olga samma dag. Med smutsig frisyr då hon har försökt äta köttfärs genom att stoppa ner hela huvudet i skålen och suga...

• Hygien

Kattungar får inte antikroppar från sin mamma under dräktigheten (som vi människor får). I normala fall får de dock ett bra skydd genom de antikroppar som de får i den första s k råmjölken. Kattungar börjar inte bilda egna antikroppar förrän de är ca sex veckor. Mina moderslösa ungar var därför förstås extra känsliga och jag lät inga besökare komma och ta i dem. Själv var jag mer noga med att tvätta händerna än vanligt inför deras matningar. Jag höll mig till tvål och vatten, mer sällan handsprit.

Säkerligen skulle många rekommendera ännu större försiktighet. Jag bytte inte handdukarna och underlag mer än nån gång i veckan och inte allt samtidigt. Jag ville att det skulle lukta bekant för ungarna. Och jag lät mina andra katter komma och gå som de ville i rummet, i förhoppningen om att nån av dem skulle vilja ta sig an småttingarna. Men så har jag ett relativ litet katteri utan problem med snuva eller andra latenta sjukdomar.

• Kisseri

Det är lätt att få kattungarna att kissa genom att bara helt lätt gnugga med ett ihopknycklat hushållspapper. Notera att de ganska snart kissar tämligen stora mängder, så högabsorberande papper av god kvalitet krävs.

Redan när kattungarna var tre veckor och två dar började de använda den lilla toalåda som jag ställt ner till dem. De blev snabbt helt rumsrena! Fast jag fortsatte med rumpmassage någon vecka extra så att jag var säker på att allt som skulle ut kom ut. Och förmågan att bajsa själva kommer lite senare än att kissa på egen hand.

• Bajseri

Jag blev oroad av allt jag läste om faran av förstoppning hos små kattungar. Inte ens veterinärer verkar veta hur mycket och ofta en späd kattunge ska bajsa. Jag gav en del paraffinolja i onödan - kan jag säga i efterhand. Det gör ingenting ifall det går 2-3 dygn mellan avföringen ifall kattungen verkar pigg, matglad och sover bra. Somliga kan samla på sig till en rejäl korv. ;-) Medan andra ungar bajsar en liten plutt flera gånger om dan.

När ungarna är små masserar man med t ex en bomullsrondell som fuktas i ljummet vatten. Senare börjar de ofta bajsa i samband med att man kissar av dem med hushållspapper. Städning av rumpan efteråt med fuktad bomullsrondell är dock nödvändigt även sedan ungarna börjar bajsa själva på lådan. Vilket de faktiskt lär sig förvånansvärt snabbt.

Jag läste att moderslösa kattungar är långsammare än andra på att blir rumsrena - men hemma hos mig var det precis tvärtom! Endast två olyckor utanför toalådan sedan jag ställt in en sådan till dem. Imponerande!

• Fysisk närhet och lugn och ro

Lika viktigt som mat och värme är säkert fysisk kontakt för nyfödda kattungar. Det var lätt att se hur de njöt av att ligga i knäet, suga (senare tugga) på händerna och bli smekta. Jag strök dem ofta och bestämt över hela kroppen, för att försöka ersätta den genomgående massage en kattunge får av sin mor. Rengöra dem gärna också dagligen från topp till tå med en lätt fuktad bomullsrondell.

Men små kattungar måste också få sova lugnt ifred. Det är då de smälter maten och växer. Jag tog aldrig upp dem ur lådan för vägning eller annat, utom i samband med matningarna. När ungarna är någon vecka gamla och har börjat höra måste man vara tyst i närheten av bolådan så att de inte vaknar och stressar upp sig i onödan i förhoppning om mat.

• Tänk praktiskt

Försök att ordna allt kring matningarna så rationellt som möjligt. Jag skaffade en rullvagn med plastlådor och en pedalhink (se ovan). När kattungen i knäet kissar och bajsar vill man snabbt och lätt bli av med smutsade papper utan att behöva släppa ungen. De kissar avsevärda mängder vid tre veckors ålder.

• Psykiskt skadade?

Någonstanns läste jag att en ensam, flaskuppfödd kattunge inte blir en normal katt. Men att ungar med syskon lär sig att bli katt av dem. Och det var säkert tur att mina hade varandra, för ingen av mina andra katter hade den minst lust att ligga hos dem, tvätta dem eller leka med dem. Allra minst deras mor.

När jag skriver detta är kullen sju månader gammal och jag kan stolt konstatera att de alla blev hyfsat normala katter. De präglades förstås starkt på mig och betraktar mig som deras mamma. De var (och är) betydligt mer lyhörda för min sinnesstämning och vad jag säger än andra kattungar som jag har haft. De är mer lydiga och de är lugnare på bilresa eller hos veterinären eftersom de litar på att jag säger att allt är ok.

Enda baksidan som jag har märkt är att de blev "snuttiga". Efter matningarna lät jag ofta ungarna ligga kvar i min hand och suga på fingrarna. De hade ett uppenbart sugbehov som inte tillfredsställdes. Dessutom låg de som sög en del på sin "teddy-mamma". Detta ledde till att de, när de blev äldre gärna ville ligga och slicka och suga på mina händer, min hals eller var de kom åt. Jag lärde av dem detta, men fick lov att vara ganska hård och bestämt avvisa varje försök. Det är en balansgång att finnas där för trygghet utan att tillåta snuttande. Men den som vet hur hårdhänt en kattmamma avvänjer sina ungar förstår att man inte kan vara alltför mesig. Ungarna fortsatte dock att snutta på teddyliknande material i flera månader till. De fick med sig gosefiltar till sina nya hem.

Ovan: Otto (närmast), Olga och Oskar vid fem veckors ålder då jag började våga tro att de faktiskt skulle överleva.

Nedan är Olga och Otto stora, starka abyungar på äventyr på landet. Det blev riktiga katter av dem! :-) Fler bilder av o-kullen hittar du här >

Hör gärna av dig om du vill ha råd om hur man föder upp kattungar på egen hand: aby@kattkristin.se